Ligger i sängen på patienthotellet i lund klockan halv 5 på morgonen.. Väntar på att pappa tias ska vakna så vi kan hälsa på hos vår ebba:-) ser mkt fram emot den här dagen nu när hon vaknat å öppnat sina ögon! Igår fick vi göra jätte mkt själva.. Vi höll i henne båda 2 under matningen, vi bytte några blöjor och vi fixar även med lite sladdar å såsjälva:-) känns jätte bra nu:-)nu har fått börja känna mig som en mamma:-) det va så svårt i början för de va lixom en bebis på intensiven.. Man hade så mkt i huvudet att man förstod inte att hon va vår.. Säkert jätte svårt att förstå för er hur man kan känna så men i den situationen under chock å orohet så är det väldigt lätt.. Men nu har ja fattat att denna underbart fina tjej är det faktiskt jag som har fött fram.. Hon är min å Mattias gemensamma dotter. Våra gener tillsammans! Känns underbart att ha de så här nu., tänk om dessa svårigheter att få barn inte hade funnits dessa 3 åren, då hade vi ju inte fått just ebba! Så nu i efterhandär jag evig tacksam för problemen vi haft! Vi har ju tillslut lyckats så bra med den underbaraste man kan skåda<3 idag blir vi flyttade till Karlskrona, ebba behöver inte intensivvård längre;-)

Igår hade vi samtal med Ebbas barnläkare! Hon sa att det fanns en infektion i hennes lilla kropp när hon kom ut och att det var därför som allt blivit som det blivit, självklart har ju min diabetes lite att göra med de också, men nu vet vi ju att det inte bara var det:-) under helgen kommer hon att väckas, hon ligger nu med lugnande så hon sover ju hela tiden, men under helgen ska hon väckas sakta men säkert:-) känns underbart att vi äntligen ska få träffa henne på riktigt och börja och få kontakt med vår älskade lilla tjej<3 jag har hållt på att pumpa nu i ett par dagar, det har inte kommit mer än droppar.. Men nu på morgonen så fick jag ut den första mjölken så nu ska ebba börja få av min mjölk istället för donerad, och det känns jätte bra.. Så min nya sysselsättning kommer bli pumpa brösten 6 ggr om dagen nu innan hon vaknar och jag får börja amma henne istället, vilket jag längtar efter att få göra.. Nu ska vi snart få i oss lite frukost och ducha sen ska vi ner till ebba en sväng, och idag flyttar jag och Mattias från bb till patienthotell:-)

3 veckor för tidigt kom hon ut! I onsdags den 19 september kände jag att något inte stod rätt till i magen! Och de var tur att jag bestämde mig för att ringa förlossningen och säga att jag inte känt av barnet under natten eller hela morgonen.. Vi fick komma in direkt och dom kopplade mig till ctg, den blev inte godkänd, då började vi känna oss något nervösa. Men vi fick komma in på ultraljud direkt där både läkare 1 och 2 konstaterade att flödet i navelsträngen inte såg bra ut! Då blev vi rädda! Dom sa att ett kejsarsnitt kommer att bokas samma dag. Ca 1och en halv timme senare låg jag på operationsbordet och fick en ryggbedövning, jag kände att Är detta verkligen sant? Går vi igenom detta? Eller är detta bara en dum konstig dröm som jag snart kommer vakna upp ifrån? Jag väntade på att vakna men inget hände.. Helt overkligt!! Istället fick jag en stor hemsk nål i ryggen somgjorde riktigt ont.. Känseln försvann från magen och ner. Jag låg och tittade på Mattias hela tiden. Jag har ju lärt mig på föräldrarkursen att inte titta upp i operationslampan för då ser man rätt ner i magen.. Men ändå kikade ja ibland.. Trodde ju fortfarande att allt bara var en dröm.. Dom drog och slet kände jag.. Men det gjorde inte ont.. Efter några minuter tog dom Mattias med sig och gick ut.. Långa sekunder tills jag hörde skrik från rummet bredvid.. Ebba andades inte när hon kom ut direkt. En sköterska kom in och sa att min man hh ade nästan tippat av så han satt på en stol och drack vatten.. Men min dotter lever! Jag blev igensydd och åkte upp tillåtet rum på förlossningen.. Efter nån timme fick ja träffa henne.. Fick hålla henne i 10 sekunder max.. De gick fort och jag kunde inte sluta gråta.. Det häll i i flera timmar.. Fick sen reda på att hennes blodsocker hade varit jättelågt när hon kom ut. Vi fick ligga kvar i Karlskrona över natten men vi fick inte ha ebba hos oss:-(oss dagen efter fick vi åka ambulans till lund eftersom jag inte kunde sitta upp i en bil så länge.. Jag passade på att sova hela vägen.. Vi kom fram runt 16 och trodde att ebba redan skulle va framme men fick reda på att hon inte skulle komma fram försen senare samma kväll.. Nu ligger vi på förlossningen och ebba på neonatal och vi får gå ner träffa henne så mkt vi vill. Men inte hålla henne då hon ligger med massa slangar.. Men är stabil.. Det går framåt:-) jag har ont men är stolt att jag klarade stå upp i duschen å duscha själv imorse.. Jag försöker komma igång med bröstmjölk med pump men har än änsålängebara fått utdroppar.. Så hon får just nu donerad bröstmjölk.. Men de ska nog snart sätta igång.. Jag har skrivit allt från mobilen så om de ser konstigt ut så är de därför..

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Ja, nu är det faktiskt inte så länge kvar! Vår lilla Ebba har inte såå stor plats inne i magen längre så det är mindre rörelser, men jag känner ju henne såklart flera ggr om dagen=) Förvärkarna har startat ganska mkt, sammandragningar har jag konstant så fort jag rör mig i princip...

Nu är jag bara orolig att jag inte ska veta när jag ska åka in? lite orolig över själva förlossningen men samtididigt ser jag fram emot det.. om 3 veckor kanske vi har vårt lilla hjärta utanför magen och gosar istället för inne i magen<3

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Eller ja, är i 36+2 idag och inte 36+0..

Tycker hon har lugnat ner sig i magen en aning, men såklart känner ja henne;) på ultraljudet i måndags låg hon med ryggen utåt så jag antar att det är därför;) Nu längtar ja massa på att få träffa henne, se vem hon är...

Hjärtljud idag hos barnmorskan låg på 152, och hon har hela tiden legat på mellan 150-152=)

Bilder från vecka 14 och 36<3

Idag ska vi ta en tur till Tingsryd för att fira lillasyster Sofie som fyllde år nu i veckan=)

Ska bli mycket trevligt=)

Nu är även en resa till lalandia bokad i november med hela min familj och respektive och alla barnen=) Ska bli supermysigt att komma iväg allihopa och bara umgås och ha trevligt, och då har även vår lilla Ebba kommit ut med, så då ska alla kusiner få träffa henne också;)

På tisdag ska Sydöstran göra ett repotage om mig;) Om hur det är att vara gravid med diabetes.. Ska bli spännande men är samtidigt nervös.. Hon som ska göra repotaget kommer hit redan vid 8 på morgonen och ville va med när jag tar sprutan och kolla blodsocker och så, och även få med vad ja äter till frukost;)

Sen har vi ultraljud vid 9,30, så även då skulle hon följa med... Känns lite nervöst att ha med en vilt främmande människa in på ultraljud, men  de ska nog gå bra;)

Slänger in en bild från i torsdags;)

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Vi kom in till förlossningen idag för att vi hade tid för vändförsök av den lilla tösabiten! Men när hon gjorde ultraljudet såg vi att hon redan har vänt sig själv, vilket är ovanligt.. men det kändes jättebra att hon fixade det på egen hand så vi slapp vändningen..

Jag ahr fått otroligt ont i revbenen, vet inte var ja ska ta vägen, enda som hjälper någorlunda är att ligga ner, men inte ens det hjälper alltid.. försöker ibland trycka ner henne lite för att kunna massera revbenen lite, vilket hjälper för stunden, men då blir hon arg å börjar sparka på mina händer, så de gillar hon inte alls...

Hoppas att hon vill komma ut snart.. På tisdag ska vi iaf på nytt TUL, får se hur stor hon är då om vi kanske bokar igångsättning.. vem vet..