egentligen förstår jag inte?

Vad firar vi? att vi är barnlösa, hmm känner inte att det är något att fira.. Imorgon är det morsdag, det är något att fira däremot!

Men jag skriver ändå ner lite av min berättelse.

sommaren 2008 slutade jag med mina p-piller, och vi sa att det får komma när det kommer, och det gjorde det, 8 månader tog det tills jag blev gravid, men den graviditeten slutade i missfall runt vecka 8.

Då tänkte jag, "ett missfall, det är väl inte så mycket att vara ledsen över, det är vanligt, vi försöker igen" sen den dagen har vi verkligen försökt, jag blev gravid 3 månader senare igen, jag visste inte om att jag var gravid när jag började känna symptom som trötthet, väldigt törst, kissenödig heela tiden. Jag kunde i princip stå upp och somna, jag sökte mig till vårdcentralen, där lades jag inte på sjukhus för jag hade fått diabetes, det var ingen rolig grej att höra, men jag fattade inte det försen min sambo lämnat mig på rummet på sjukhuset tillsammans i samma rum som 3 gamla tanter som knappt kunde prata, då brast jag i gråt!

jag blev utskriven efter 5 dagar, mensen var försenad, ddär kom nästa graviditet, som jag inte var så lycklig över så länge, fick missfall i vecka 7-8.

Sen tog det kanske 8-10 månader till tills att jag blev gravid igen, slutade i MA. skulle på ultraljud och där fanns ett foster utan hjärtslag, jag fick läggas in för att göra en sorts abort. fick ligga kvar över natten för jag blödde extremt mycket.

4e och Sista gravidieten avslutades December 2010. Ofosterlig graviditet!

Nu har jag fått pergotime, som jag tagit en månad, denna månaden har varit uppehåll.

Bim om ca 1 vecka, då är det antagligen start på nästa pergotimekur. för antar att jag inte haft någon ägglossning denna månaden utan pergotime.

Detta var min historia!

Har mycket annat att tänka på nu också, så har faktiskt kunna koppla bort tankarna lite. Idag beställde jag och sambon våra förlovningsringar i stan! den 18/6 förlovar vi oss! den 18 Augusti 2012 gifter vi oss!<3

Sen vill jag med skriva att vårt förhållande har verkligen blivit starkare av allt vi gått igenom. känner inte ni det också?