I lördags var vi med sambons familj, vi bowlade och åt thaimat=) Mycket trevligt!

Igår tog vi en tur till mina föräldrar, mormor och morfar kom också dit!=) så vi åt middag där... mycket trevligt=)  Men jag kan tycka att det kan bli liiite för mycket snack om vissa ämnen, tur man kan lämna rummet när det börjar bli jobbigt... Min syster som ni alla vet är ju gravid, vecka 18 går hon in i på tisdag.. och mamma och hon sitter enbart och prata om  detta, jag tycker väl de e kul att prata jag med om detta och spännande, men i  mitt fall kan det bli för mycket för mig så jag orkar bara inte, till slut sitter ja bara där å lyssna och säkert bara ser deppig ut... kom på mig själv igår när man andra syster frågade "Vad är det ......?" då satt jag och bara stirrade och kollade ner i marken...

Nää, till viss del är det kul men inte heeela tiden när man träffas!

Inatt har jag legat med en mensvärk liknande ömhet i magen, har aldrig haft så här ont av pergotime, så då blev de ju sömnsvårigheter av det, denna natten med... vilket känns kasst för jag har ett stort prov imnorrn som ja måste orka plugga på idag!!!

Nu har ja mest träningsvärkliknande smärta... kanske har ja ägglossning denna gången?

Ja, imorrn och fredag är vi lediga från skolan så nu tar jag helg!... eller nästan, ska jobba lite fredag kvällen å nån timme på söndagen men de är ju knappt nånting=)

Imorrn tar jag och min syster en tripp till våra föräldrar är det tänkt=) har hemstudier egentligen men får helt enkelt ta med böckerna till dom och få lite pluggat där!

Pratade nyss med mormor i telefon, jag skulle se om vi kunde köra förbi dom imorrn och lämna lite grejer som hon har här från julafton, då frågade hon hur det gick för oss.. och ja sa de att provsvaren är klara så nu ska dom skickas till malmö.. sen sa hon "och då gör dom äggplock sen då?"

Åh nej sa jag, det blir en längre resa en så, måste först ta alla hormoner och mediciner innan dom kan göra nått äggplock.. och vi måste på besök hos läkaren några gånger innan med, och det är ju en bit att åka så vi måste ta ledigt för att göra allt med.... Hon sa att det låter komplicerat och jobbit för oss men hon sa också att hon hoppas helt klart att det är värt det... vilket jag också känner... allt detta MÅSTE vara värt att vi gör detta.. hoppas på att det leder till rätt sak, en liten knodd!

Har fått ganska mkt hopp på de här med IVFen eftersom det är såå många som lyckats med det.. man hör från många att den och den lyckades med IVF, många som man inte ens visste hade problem... men men

Innan var jag å min sambo ute och gick med hunden, gick och planerade vad som ska hända under 2012.

*Göra IVF-behandling(ar) och förhoppningsvis få bli gravid och få behålla barnet.

*Jag ska bli moster

*Vi ska gifta oss

*Funderingar på att skaffa en hund till

Så, vi får hoppas att allt kommer att bli av, har mer planeringar men inget som är lika "viktigt".

Ja, då var det nya året här!

Första pergotimetabletten är tagen, så nu hoppas jag såklart på en bra start på detta året!

God fortsättning alla fina bloggvänner<3

Har blivit 2 dagars shopping nu i mellandagarna, första dagen med enbart min gravida syster, kändes välbehövligt.. blev mycket tittande på bebiskläder, vilket inte är så jätte konstigt.. men kändes en aning trist att jag inte kan kolla till "min bebis" utan planerar vad ja ska köpa till min systers bebis... kändes lite ledsamt:/ de går i vågor de där, jag är jätte glad att allt går bra för henne, sen ena stunden sitter ja å tänker på vrf inte detta kan fungera för oss, jag är den äldre systern, jag skulle redan haft barn kanske till och med 2 om vi inte skulle haft denna förbannade oturen! Men kommer tankarna upp, när dagen väl kommer och vi lyckas, då kommer jag vara världens lyckligaste människa! vårt barn kommer vara såå extremt efterlängtat, jag förstår att dom som har lätt att få barn också känner så men jag har ändå den känslan av att vi som har problem i den fronten har liiite liite starkare känslor när de gäller det.. vi lixom kämpar månad till månad får ett negativt svar efter de andra, och så har vi hållt på i 3 år... det är nästan snart tre år sen exakt som jag fick mitt första missfall... det var i Januari för 3 år sedan, jag minns de så väl för jag klarade av min uppskrivning till körkortet efter alldeles för många försök, så jag fick mitt körkort och kände där att allt håller på att ordna upp sig, jag kände att jag började bli mer vuxen på nått sätt eftersom jag väntade vårt första barn, jag klarade mitt körkort, jag hade en underbart fin pojkvän, vad kunde gå fel lixom?

Jo, det som skulle såra mig nått så grymt mycket, första missfallet!

jag började tänka lite smått att det var ETT missfall, det är otroligt vanligt att folk får ett missfall "vi blir snart gravida igen och då lyckas vi", men ett par månader senare började jag känna symtom som törst, trötthet, kissinödig hela tiden, och jag började se suddigt och se dubbelt. det var dock inte en gravidiet, jag hade fått diabetes typ 1, men också var de en gravidiet på gång, min mamma började fundera på det när jag låg inne på sjukhuset så hon pratade med sköterskorna, och dom gav mig ett gravtest men de va negativt, när jag kom hem frn sjukhuset kollade jag ett nytt för säkerhetsskull, det var ju positivt. Jag var en än gång gravid, men efter nån vecka slutade det också i missfall, vilket inte va så konstigt med mina skyhöga värden i blodsocker tänkte ja, det året blev jag inte gravid mer... 2010 blev jag gravid igen, efter mitt tredje missfall började jag förstå att något var fel, då blev gynekologen jag gått hos några gånger "vår gynekolog", han började prata om en utredning, jag tror inte jag hörde hälften av vad han sa men jag kommer ihåg nått om att "nu har ni fått tre missfall då bruka vi börja en såkallad missfallsutredning" DÅ fattade jag att det var något fel på mig, de va de man tänkte, det var ju MIG de var fel på, jag kunde inte få några barn tänkte jag! bröt ihop! efter de har de varit ETT missfall till, det var en ofosterlig graviditet, jag tog progesteron och trombyl, MEN de kom små små blödningar en sån dag då verkligen inte fick hända, vi var på barnkalas hos en kompis till mina föräldrar... Usch, de är jobbigt att skriva om det här, man sitter med tårar i ögonen hela tiden när man tänker tillbaka så långt tillbaka...

Nu i slutet av 2011 den 30/12 sitter jag här och vet att på söndag, den 1a Januari 2012 börjar jag en ny kur med pergotime.. Fungerar inte det blir det IVF behandling. kommer det lyckas detta året?

En konstig start på de nya året kan ja ju tycka? Tänk om vi kunde få ha turen och få en bra start på det nya året och lyckas med denna kuren! Då skulle jag känna mig satans lycklig, eftersom jag har bestämt att år 2012 ska bli ett bra år...

Jag ska gifta mig i Augusti, jag hoppas på att iaf få bli gravid, och att isåfall graviditeten ska stanna kvar.. Jag har även ett nyårslöfte som jag redan har börjat hålla, jag ska få mitt blodsocker på en bra nivå runt 7 i hba1c. vet inte riktigt de nya systemet men vill ha i snitt 7 ungefär, och jag SKA lyckas...

så, är det bra mål?

Den kom imorse, så nu är de snart dax för en ny dos pergotime, pratade med en kvinna på gynmottagningen och hon skulle fråga min gynekolog om ja kunde få öka dosen pergotime, eftersom jag tagit så många doser utan att det har hjälpt, eller hjälpt å hjälpt, jag har ju fått ägglossning men jag har ju inte blivit gravid på typ 6-7 ggr nu..

Idag blir det en tur till grannstaden med min syster! så ska ta bussen bort till tågstationen snart för att möta upp henne på tåget=) ska bli mysigt.. känner att vi kan behöva det för vi har inte träffats bara hon och jag på länge nu.  så de ska bli en mysig systerdag=)

Jag skulle vänta till imorrn att testa, men hittade ett digitalt test i skåpet så testade för att bli säker.. å där står de "inte gravid", vilket faktiskt var en lättnad.. Mitt blodsocker har som sagt varit heelt kasst nu senaste veckorna.. så de är bara bra... Men, Var tusan är min mens? är på dag 37 idag och den har fortfarande inte kommit...

Jag tänkte att juag skulle ta en kur pergotime denna månaden men mensen vill ju inte komma!

Min syster skickade nyss och skrev  att hon hade fått höra hjärtljuden idag.. och det hörden jättebra=) känns bra att veta eftersom hon är i veka 16 nu...

Imorgon ska jag och min fina syster ta en tur till grannstaden, ha en mysdag bara jag och hon, äta något gott å bara kolla runt och njuta! vi behöver detta känner detta!

Idag är ja på dag 36.. Min cykel är för det mesta mellan dag 32-36.

Jag har fortfarande ont i brösten, haft mensvärk de senaste dagarna, jag springer på toaletten minst 3 ggr per natt.. MEN mitt ligger mitt blodsocker ligger för högt dagligen.. mest nätterna... har inte många värden under 10 på nätterna vilket ja försöker att ha...

På dag 32 fick jag jätte lite bruna flytningar och även på dag 33 kom det jätte lite brunt.. efter det har de inte kommit någonting... jag fattar ingenting? Jag har klickat hem gravtest nu för att vara på säkra sidan till nyår.. eftersom vi har bestämt att vi ska ha middag här.

Idag börja anteckna mina värden, och se vilka insulindoser ja måste ändra på... De är lika bra att börja redan nu, mitt nyårslöfte kommer vara att jag ska sköta mitt blodscoker bättre och därav få ett mycket bättre Hba1c (långtids blodscker) ja ska iaf komma ner på ett blodscoker på 7-8 mmol/l... Måste få de bättre innan IVF startar och alla hormoner som ska tas..

Julen är snart över!

Hade en underbart mysig julafton här hemma i vårt hus tillsammans med min mamma, pappa, systrar och mormor o morfar sen sambons familj.. det var jätte mysigt att fira ihop allihopa.. första gången vi gör det=)

Jag, mamma och sambons mamma kom in på samtal om IVF.. hans mamma har inte fått veta så jätte mkt eftersom min sambo inte tycker om att prata om det... men nu vet hon mer...=)

Imorgon den 27/12 firar jag å min sambo 5 år.. Det var exakt 5 år sen som vi träffades.. känns som evigheter, men vi har det jättebra ihop och jag är minst lika kär nu som jag var då;)