Sitter och titta på den serien som gick på tv för ett par år sen. "Drömmen om ett barn". Minns att när jag tittade på det när det gick på tv så satt vi själva här och längtade och hade försökt i x antal år. Då satt jag med tårar i ögonen när jag tittade på det här programmet. Nu sitter jag här och vet att i sin säng i sovrummet sover våran efterlängtade Ebba! Hon som kom och gjorde vårt liv helt!
Igår fick jag tankar att jag börjar bli sugen på ett syskon, men vi har bestämt oss för att jag ska jobba lite först och jobba upp min mammapenning. Ägna tiden åt Ebba! Vilket jag verkligen vill göra. För ett år sen kände jag att nej jag vill inte ha fler barn, det räcker med ett. Men nu känner jag att Ebba måste ju få ett syskon, nu känns det som en självklarhet.. Så när jag jobbat 6-12 månader kommer spiralen åka ut. Satte in den för jag var rädd, ja ville inte bli gravid igen och vågade inte efter det som hände, jag är fortfarande rädd att det ska hända igen tyvärr.. Men jag kommet att få prata med någon om detta minns jag att bm och förlossningspersonal sa:)